Idag har varit en TUFF dag på jobbet, ni som inte vet vad jag arbetar med så är det personer som lider av frontallobsdemens/andra psykiska sjukdommar. Jobbet är oherhört svårt och det kräver MYCKET tålamod & energi. Trots man blir slagen på, utsatt för otrevliga verbala ord och ibland hotad till livet MÅSTE man hålla god min och kämpa vidare med att sätta gränser och tala lungt och förstådigt med personerna att detta inte är ok.
Trots att personerna är så sjuka så dom inte bryr sej eller att dom inte förstår vad man säger.

Det är jätte tufft och jag är STOLT över att jag klarar av detta jobbet, trots att det ibland är med nöd och näppe.
Idag var en fruktansvärd dag i och med sekretss osv kan jag inte gå in på händelser även fast jag skulle vilja så alla människor kunde uppleva vilket HELVET rent ut sagt dessa människor får leva med. Dom är så sjuka att dom inte förstår det själv utan försöker spela på oss friska människor och det är fruktansvärt svårt att kunna läsa av när det är spel/lek eller blodigt allvar.

Jag är stolt att jag finns för dessa människor och kan hjälpa dom på vägen i sina svåra sjukdommar.
Jag är stolt att jag KAN och är så duktig på mitt jobb... för det är jag.
Nackdelen är bara tt jag har så svårt att släppa detta, jag vill bara kunna hjälpa dom att bli friska... att se deras anhöriga vara totalt utmärglade av förtvivlan och hjälplöshet. Precis som med alla djur jag känner för känner jag för människorna i detta tillstånd dom lever i att JAG VILL göra dom friska JAG VILL att dom ska slippa leva ett sådant liv dom lever... jag hjälper dom på mitt bästa sätt precis som alla mina underbara kollegor men ibalnd känns det så hopplöst som att det inte hjälper att man vill kunna göra MER!

Jag kan ju inte det och det finns ingen som kan det vet jag mycket väl! Men vi gör alla så gott vi kan för att ge dessa människor livskvalite.

Med detta inlägg vill jag bara förmedla och skänka en tanke till alla som dessvärre drabbats utav dessa sjukdomar samt deras anhöriga.

Till sist med inte minst till oss PERSONAL som är utmärglade trötta slitna med som ändå står upp och kämpar för dom gammla människornas livskvalite hur sjuka dom än är!

TACK ALLA UNDERBARA KOLLEGOR, vi ska hjälpas åt vi ska kämpa vi ska ha roligt tillsammans trots dessa svåra situationer. TILLSAMMANS är vi starka!