Ledsen!

Skrev ett långt inlägg i igår men när allt nästan va klart så försvann allt.
I alla fall berättade jag om att Myran rymde i förregår kväll vid 22 tiden. Efter 1,5 timmes letande hittade jag henne ÄNTLIGEN igen. Ett tag trodde jag att jag aldrig skulle få se min älskade Myran igen, tankarna for runt i huvudet och tänk om hon hade fastnat någon stans eller något djur hade tagit henne... Usch de va det värsta jag varit med kan jag säga. Mina djur betyder allt för mej. ♥

Igår va jag hemma hos mamma och pappa mådde inte så bra och jag bara gråter i mellan åt. Jobbigt är det, men det är mycket nu med huset och allt plus att My har tagit det hårt att flytta hon äter inte och ser allmänt ledsen ut vilket får mej att må så dåligt och mår jag dåligt mår hon sämre det blir bara en ond cirkel av det hela tiden.
Så i natt fick både My & Siri stanna hos mamma och pappa för lite vila från sin gråtande matte. Skönt det behöver dom!

Med katterna går allt bra dom är lite lättare att vänja, dom tycker bara det är roligt för att dom nu får lov att vara ute, dock är det inga långa stunder dom är iväg. Vilket dock är rätt skönt!

Igår va jag i stallet och har fått en medryttare till min Kobbepojke, han va så glad när dom kom tillbaka efter att ha blivit riden ute på ängen. Skönt att se och nu behöver jag inte heller stressa med honom så mycket.
Vill ju helst låta honom bo kvar i Kävlinge till sommaren för sen ska jag ju flytta hem honom till mamma och pappa. Hade varit synd om honom att få flytta en gång i onödan. Så jag hoppas detta kommer bli bra.

Usch ja, som ni märker, jag har MYCKET att tänka på och nu när man får allt nerskrivet e de kanske inte så konstigt att jag mår som jag gör!?!?
Ovanpå allt detta har jag fruktansvärd migrän och rygg- och nackont som aldrig förr. Det är inget kul alls så denna veckan har jag varit hemma från jobb. Där jag inte heller trivs + att vi har extremt tunga vårdtagare just nu.

Nä nu ska jag sluta skirva om mitt elende.
Mamma hade skrivit en sån tänkvärd sak på facebook där det stod:


Det kommer en tid i livet, när du går bort från allt drama och människor som skapar den. Du omger dig med människor som får dig att skratta, glömma det dåliga och fokusera på det goda. Så, älska de människor som behandlar dig rätt, be för de som inte gör det.
Livet är för kort för att vara allt annat än lycklig!!!!!!


Till sist och faktist väldigt liten oxå lägger jag upp en bild på min älskade fina My!






Kommentarer


Kommentera inlägget här:


Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0