Nu blev de lösenord på bloggen. Detta för att jag inte vill dela med mig av massa information till folk jag inte vill ska ha reda på saker och för att jag vill vara JAG och ha lite privatliv.

SÅ SNÄLLA ni som jag ger lösenordet till lämna EJ ut de till någon utan att fråga mig.

Nåväl jag och Anders separerade ju i höstas och detta gjorde MÅNGA förvånade. Vi har ju aldrig vissat något utåt men det blev till slut ett kompis förhållande och varken jag eller Anders kände att vi ville ha det så. Vi gjorde mycket på vars ett håll och vår kärlek (som vi tycker ska finnas mellan ett par) blev till vänskapskärlek i stället.
Vi är fortfarande väldigt bra vänner och fortfarande betyder Anders väldigt mycket för mej som vän.
Vi känner varandra in och utan och jag skulle aldrig vilja fölora honom så jag är bara glad att vi kan ha en sån bra kontakt med varndra och att vi var på samma spår. Ibland har man tur i oturen trots allt!

Huset har vi fått sålt och det ska lämnas 1 Februari. Fortfarande får jag en klump i magen av att åka dit och det är fruktansvärt jobbigt, vi köpte ju ett hus där vi skulle bo tillsammans resten av våra liv och allt vi skulle vara med om där, pratade med en arbetskollega och hon sa en sak som jag inte tänkt på innan, men att någonstans känner man det nog som ett misslyckande en livskris och därför gör det så ont att åka dit. Det är nog så, även fast inte ångrar mig så blir det en svår sitiuation.

Jag försöker dock vara där så lite som möjligt och till helgen ska pappa anders cissi och simon hjälpa mig för jag klarar inte av att vara där själv, jag blir helt paralyserad och kan knappt röra mig där inne. Fruktansvärt jobbigt!

Alla djuren bor med mig och det har varit en jobbig omställning för dom med. Stackarn, jag avskyr att såra och göra mina djur oroliga jag mår så dåligt av det. Men det går åt rätt håll i alla fall. Mest orolig är jag för min älskade My som inte vill äta. :( Mår dom dåligt mår jag ännu sämre.


Så vad gör jag nu då?? Kanske ni undrar?!

Jag träffade ju en ny kille ganska så snabbt trots att jag sa att jag skulle vara singel och bo själv ett tag.
Dock är det inget man bestämmer över tydligen så ja jag flyttade hem till honom Christian som han heter och här bor jag nu i Sjöbo sommarby med alla djuren i ett litet hus på 70 kvm.

Ni som kanske känner mej vet att jag är lite tokig i inredning och kan inte bo hur som helst så vardagsrummet ha vi gjort om helt och sen blir det dom andra rummen med. Kommer lägga ut bilder så småningom till er.

I alla fall trivs bra med Chrille han har fått stå ut med mycket med allt mitt "gammla" men jag hoppas det ska gå bra, bara huset blir lämnat i Lödde så kommer det väl kännas lite lättare för att sen gå vidare.

Ja hej och hå allt går fort och man lär sej så länge man lever sägs de ju.
Vad jag lärt mej är dels vem som va mina riktiga kompisar och det är värt mycket det.

Mycket snack har man fått höra om än de ena än de andra... visst sårar de att höra. Hur jag kunnat träffa någon ny så fort det är för dåligt osv osv. 
Ja man kan inte vara värd något i allas ögon och så är det väl. Men jag vet att där jag är värd något är jag värd mycket och det är jag glad för.

Fortfarande har jag en lång väg kvar att repa mig, samtidigt som vissa dagar känns oändliga jobbiga och fruktansvärda finns det dagar som jag njuter till fullo. Det har varit en lång väg och ännu är den inte slut försen jag känner mej redo att påbörja nästa resa fullt ut.

Det va allt för mej idag, skönt att skriva av sej lite och det finns ännu en sak att berätta som är UNDERBART
men det tar jag en annan gång!


Hej så länge!