Till en ängel!

Igår va en jobbig dag men samtidigt så fin på ett sätt!
Jag vet inte hur man egentligen kan säga att döden kan vara fin men igår va faktiskt första gången i mitt liv jag upplevt den som fin.
 
Jag vet inte det kanske är fel av mig att skriva det så men jag hoppas att ingen missförstår mig för när någon går bort är en fruktansvärd sorg, en sorg som inte kan beskrivas med ord.
 
Men med det fina menar jag alla som kom alla anhöriga alla vänner och bekanta som visade sin sorg.
Alla barn/barnbarn med respektive, dom som stannade hemma och tog hand om alla barnen.
Gemenskapen mellan alla anhöriga och fina lilla Sonja som låg så vackert på sin säng.
Hon njöt av att alla va där hemma av att alla visade sig för henne och att hon slapp ha ont, jag kände det i mitt hjärta och det kändes så bra.
 
Jag träffade Sonja för första gången för ca två år sedan och på ett sätt kom jag henne nära.
Det bara kändes så, hon va en bestämd och tuff kvinna som jag på något sätt gillade skarpt.
Hon visste vad hon ville och på henne trampade ingen.
En härlig kvinna och när man väl kom henne nära gjorde man det ordentligt utan att vi egentligen pratade så mycket men det känndes vid dina varma kramar, du sken upp som en sol och det gjorde mig glad att se!
 
 
Underbara fina Sonja VILA I FRID!
 
 


Kommentarer


Kommentera inlägget här:


Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0