Jag har länge funderat över att börja blogg igen. Men kan inte riktigt bestämma mig om jag vill eller ej.

Jag har ingen lust att blogga om mitt privatliv som jag gjorde förr. Då va det mest en massa fester och dyligt men det kan jag lugnt erkänna att den tiden är förbi. Inget jag saknar heller precis om jag ska vara ärlig. Det va en rolig tid i livet absolut men nu är den förbi och så speciellt roligt är det inte längre.

 

Sedan jag blev mamma förändrades det mesta och nu är dottern 6 år och jag fattar inte över huvud taget vart åren tagit vägen. Vad hände?? Hur kom vi hit?? Var det ens åt detta hållet jag ville?

 

Mycket har hänt med åren och många extremt jobbiga och tuffa år har jag tagit mig igenom. Det blev vårdnadstvister, jag fick flytta hem tills jag äntligen fick tag på lägenhet. Det är inte lätt att bo hemma igen och i skicket jag befann mig i då vad det inte lätt för någon.

 

Min vilja att ändå fortsätta framåt har ändå besegrat och jag har alltid satt min dotter i första hand.

Trots att jag ibland bara kände för att lägga mig ner och försvinna så har jag kämpat mig fram. Mycket tack vare min mamma och min syster.

Idag känns det (ursäkta svärordet) förbannat jävla skönt att jag har kommit en bra bit på vägen.

Visst faller jag tillbaka men nu är det lättare att hitta rätt igen.

 

Myran och Siri är fortf med i livet även mina två hästar Kobbi och Gjola samt även Maja. Dom som jag gjort mycket blogginlägg om tidigare i livet.

Tyvärr försvann både Max och Zingo förra året. Zingo blev påkörd och dog direkt. Hittade honom i ett dike när jag kom hem efter jobbet. Det va en fruktansvärd syn. Max försvann bara men troligtvis också påkörd men jag hittade honom aldrig igen. Det va när det va snö och antagligen så har han gått och lagt sig och dött någon stans. Jag va ute och letade dag och natt, men tyvärr....

Att bli av med dessa två har varit en stor sorg. Det va liksom dom som