Jag vill bara skrika gråta slå mig själv för jag e så förbannat trött på detta deprimernde liv jag lever.
Jag tycker inte synd om mej själv och det är inte därför jag skriver, jag skriver för att jag måste få detta ur mej på något sätt och eftersom jag inte orkar kan eller vill prata skriver jag i stället.

Just nu kan jag bara säga att ALLT precis allt känns att ha nåt sin gräns jag är så jävla trött på detta liv jag lever, på mina tankar på mig själv som bara lyssnar till andra på att jag ska få andra att må bra men jag själv då? Nä
gråt ni va ledsna ni men skit för faan i vad andra tycker och känner. Jag orkar inte mer.
'
Jag vill inte bo här, ligger ensam i en soffa men två lika deprimerade hundar, jag har inte en endaste vän att umgås med här i närheten vart tog allt mitt sociala liv vägen? Vart tog det vägen då jag mådde så fruktansvärt bra precis efter jag gått på rehab då jag va mej själv?

Hästen som är mitt stora intresse har jag sju mil härifrån dit man annars bara kunde åka om man kände sig lite nere, i stallet finns inga onda tankar bara roliga, där mår jag bra.

Maja är bortsprungen och vågar inte längre komma hem!

Max och Zingo som alltid innan velat vara ute vägrar nu gå ut när dom får.

Läkarna säger gå och jobba du är inte sjuk? JO JAG E SJUK I HUVUET! JAG MÅR INTE BRA KAN NI FATTA DE?

VAD HÄNDER?

Jag vill inte ha det såhär jag VILL inte, fatta de!!!!!!!!!!


(Förlåt mamma jag vet du blir ledsen och rädd när du läser detta. Men jag gör inget dumt jag lovar!)