Funderar kring bloggandet

Sitter och tittar på Tv 4 (morgonsoffan eller va det heter.)
Handlar om bloggare och nätmobbning.
En tjej Angelica Larsson som avslutade sin blogg pga. påhopp och elaka kommentarer i bloggen.
Nu har hon startat upp den igen eftersom hon saknade bloggandet och kände att hon inte skulle låta nätmobbarna vinna. GO GIRL! Du verkar vara en underbar tjej!




Mina tankar kring detta med bloggandet är väldigt kluvet. Ofta tycker jag det går till överdrift med bloggandet. Det känns som att folk MÅSTE göra någt speciellt varje dag för att ha något att blogga om. Många är fanatiska och ska ta bilder med kamera och ha med sig kameran överallt för att fota till bloggen osv osv.
Andra kastar skit på varandra genom bloggandet för att av någon konstig anledning ger detta en fler läsare.
Det är visserligen det många strävar efter många läsare och många kommentarer i sin blogg.
Men ska man få gå såhär långt?

Jag ska inte säga att jag inte blir glad när jag får många kommentarer på min blogg eller när jag ser att läsar statistiken höjs dag efter dag. Det är väldigt roligt absolut.
Men jag funderar OFTA på mitt bloggande vad gäller privatlivet. Många vet vad man gör folk lär känna en på kanske fel sätt ibalnd för man läser trots allt en text väldigt olika. Dessutom kan man ibland känna sej väldigt utlämnad. Samtidigt är det härligt att få skiva av sej i sin blogg.
Det blir som en dagbok som alla kan läsa. Vill man ha det så?

En annan sak är att många får livet att låta som det är en dans på rosor i sin blogg medans många som skiver inte vill dela med sej av det innersta man känner i hjärtat om man har ovänner, bråkar med något gjort något olämpligt.. ja vad för något som helst. Detta kan nog få många andra människor att känna sej nedtryckta och att man försöker verka så bra utåt i sin blogg men det man egentligen täker och känner döljer man inom sig som gnager och gnager i själen.
Allt ska verka som glamour och underbat utåt men HUR känner folk inom sej egentligen? Är det så bra?

Det finns mycket jag funderar på när jag läser alla möjliga bloggar, jag kan ibland bli så irriterad på mej att jag spenderar bort mitt liv framför en dum dator om mitt liv som jag egentligen bara vill dela med mina nära & kära.
Det är kommentarerna och statisktiken som gör att det är roligt att blogga och det är nog det enda.
Resterande ser jag nog bara som negativt.

Jag läste ofta Stina Lees blogg innan då hon skrev mer regelbundet men efter att hon slutat med sitt bloggande mer och mer så avtog läsandet. Dock har hennes sista inlägg varit väldigt klocka och jag funderar och känner precis så som henne ang bloggandet.

Tänk så mycket roligare man kunde haft genom att umgås mer med sina nära och kära än att sitta framför en dator och låta folk läsa vad man gör genom denna!

Nä kära ni, jag kommer nog snart att avsluta med min blogg. Det kommer nog kännas tufft i början men det finns roligare saker att göra...




Kommentarer
Kikki

Jag skriver i min blogg när jag har tid över, är inget jag känner att jag måste göra! Gör det mycket för att mina nära och kära ska kunna se vad jag o mina hundar hittar på. De uppskattar att jag skriver! Inte alla man pratar med varje dag. Jag skriver det som en öppen dagbok alltså delar jag inte med mig av mina innersta känslor, det är privat!

min blogg handlar ju mest om mig o hundarna!

2009-11-10 @ 13:12:26
URL: http://theotilda.blogg.se/


Kommentera inlägget här:


Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0