Ja så va det dehär med vikten....
Vet faktist inte riktigt vad jag väger men förra månaden hade jag gått ner allt som jag gick upp under graviditeten. Men nu har jag nog gått upp lite igen.
Har ätit så himla mycket godis och druckit en massa Cola.

Inte bra för tänderna heller för den delen, tror tom jag dagit på mej ett första hål i en tand. :(

Nä nu e det nog med massa skitsaker i veckorna.
Godis är till helgen och inget annat.. så det är så..

SKÄRPNING på mej nu!!!!!!

Idag är jag trött, Matilda är förkyld och har slem i luftvägarna som gör att när hon ligger och sover
täpper det till och hon får hosta och slutar andas i mellan åt.
Jag får panik av detta och kunde inte sova för jag låg och lyssnade på henne så hon andades hela natten.
Till slut gick jag upp och tog ur liggdelen på vagnen lade den i hennes säng och la några kuddar och filtar under huvudändan så hon låg högre med huvudet.
Det blev bättre och hon kunde sova bättre sen.

Medans jag låg där och lyssnade på henne (och även på Chrilles och Siris snarkning i mellan)
låg jag och funderade över livet.
Tänk va mycket jag varit med om i livet, även fast inte alla saker är så roliga precis så skulle jag inte heller vilja vara utan dom... eller jo sakerna kanske men inte mötena med människorna som blivit pga vissa saker har hänt mej. Förstår ni?

Jag låg och funderade på alla underbara människor jag träffat under mina snart 28 år och så många som betytt så väldigt mycket för mej (då tänker jag nu på utomstående personer min familj är en självklarhet för mej och dom betyder ju aldra mest.) utan att dom kanske vet om det. Hur jag än har försökt tacka dessa personer och kanske har man inte ens kommit på det i efterhand hur mycket dom gjort för en.

Några av dom jag tänker på är bland annat:

Min sjukgymnast Celia
Psykologen Karin som jag träffade på rehab
Min lärare Staffan som jag hade från åk 4-6
Min gymnasielärare Agneta
BM på lassarettet i Ystad
Även min husläkare på Citykliniken Mikael

Det finns många många fler och listan kunde jag gjort väldigt lång.
Men tänk vilken gåva livet är även fast det känns så fruktansvärt meningslöst ibland.
Men får man bara mötena med rätta människorna som finns där och hjälper till när man behöver det känns det genast som en väg i rätt riktning.
Dom som kan se en bakom den stängda fasaden och visa vägen fram igen, dom människorna är livet, glädjen och lyckan till det man en gång blir.

Nu sedan jag blev mamma har jag blivit så känslomässig, jag tänker oftast på det som har varit och gråter av glädje för jag är stolt glad och oerhört tacksam över mitt liv, min familj, alla nära och kära som funnits runt om kring mig i livets olika stadier.

Det jag nu önskar mest av allt i hela världen är att min dotter ska bli denna starka, självständiga och människokännande person som jag nu faktist tänker säga att jag är!!!!

Jag bara kunde önskat på mina bara knän att alla människor kunde vara snälla och att vi alla skulle finnas för varandra, men oftast nu blir jag mer och mer rädd för varje dag som går pga allt elende som händer där ute i världen.  Om jag bara hade kunnat ge dom den synen som jag nu ser på livet som vackert och något fint man ska vara rädd om och varandra.
Men det kan jag inte och det stör mig det gör mig ledsen att jag inte kan.....
och det är det som är mitt stora bekymmer just nu......
jag vill rädda alla och världen men det går inte hur mycket jag än försöker!

Mitt nästa mål här i livet är just detta att förstå och acceptera att detta aldrig kommer gå,
för jag tror att det är det som ibland nu tynger min axlar, då jag vill att min dotter ska leva i en bra värld!

Jag är så himla irriterad just nu! Jag orkar inte med denna väntan och tanken på 2 veckor över tiden tar död på mej.

Jag vill på bröllopp den 30 Juli.

Min medryttare ringde nyss och sa att Kobbis ögon hade svullnat upp igen och att han va väldigt elekrisk när man tog på honom. Han är även smal och skulle behöva extra mat, och så har den elaka hästen kommit tillbaka till hagen igen.
OCH VAD KAN JAG GÖRA? INTE ETT JÄVLA SKIT för jag orkar inget med denna magen, anstränger jag mej för mycket får jag sammandragningar och får jag det vet jag att bebis hjärtljud går ner och det vill jag inte.
Fattas bara att hela förlossningen kommer gå åt helvete nu också!

Ja ni får ursäkta men jag vill bara skrika och gråta rakt ut i luften nu.
Jag vill veta att bebis är frisk och jag vill kunna göra saker utan att bara sitta på röven hela dagarna, för det är INTE jag!

Nä nu skiter jag i detta och går ut och går en runda......

Funderat på om jag ska ta bort lösenordet på min blogg igen!?!?!?!
Kan dock inte bestämma mej!


På ett sätt vill jag men på ett sätt inte.....

Jag har förresten klippt av mig håret också, och det är sååå skönt!
Vill dock ha lite mer uppklippt i nacken och sluttande fram men luggen va för kort så det går inte än.
Men det kommer kanske lösa sej ändå men lite hjälp av löshår. :)

På den här otroligt dåliga bilden kan ni i alla fall se hur det ser ut bakifrån just nu. :)

Jag köpte hårfärg och skulle göra lite slingor, men eftersom jag inte kunde gör slingor
själv och jag va så rastlös och inte orkade vänta på hjälp så blev det en helblondering!
Mmmm.... Det blir ju aldrig snyggt som man tänkt sig men det bleknar med tiden som tur är. :)
Jag vill ju vara sådär riktigt Vit/Blond hårig. Nu är det mest med gula slingor men men..

SO WHAT!?!?!
Utväxten is GONE! :)

Nu blev de lösenord på bloggen. Detta för att jag inte vill dela med mig av massa information till folk jag inte vill ska ha reda på saker och för att jag vill vara JAG och ha lite privatliv.

SÅ SNÄLLA ni som jag ger lösenordet till lämna EJ ut de till någon utan att fråga mig.

Nåväl jag och Anders separerade ju i höstas och detta gjorde MÅNGA förvånade. Vi har ju aldrig vissat något utåt men det blev till slut ett kompis förhållande och varken jag eller Anders kände att vi ville ha det så. Vi gjorde mycket på vars ett håll och vår kärlek (som vi tycker ska finnas mellan ett par) blev till vänskapskärlek i stället.
Vi är fortfarande väldigt bra vänner och fortfarande betyder Anders väldigt mycket för mej som vän.
Vi känner varandra in och utan och jag skulle aldrig vilja fölora honom så jag är bara glad att vi kan ha en sån bra kontakt med varndra och att vi var på samma spår. Ibland har man tur i oturen trots allt!

Huset har vi fått sålt och det ska lämnas 1 Februari. Fortfarande får jag en klump i magen av att åka dit och det är fruktansvärt jobbigt, vi köpte ju ett hus där vi skulle bo tillsammans resten av våra liv och allt vi skulle vara med om där, pratade med en arbetskollega och hon sa en sak som jag inte tänkt på innan, men att någonstans känner man det nog som ett misslyckande en livskris och därför gör det så ont att åka dit. Det är nog så, även fast inte ångrar mig så blir det en svår sitiuation.

Jag försöker dock vara där så lite som möjligt och till helgen ska pappa anders cissi och simon hjälpa mig för jag klarar inte av att vara där själv, jag blir helt paralyserad och kan knappt röra mig där inne. Fruktansvärt jobbigt!

Alla djuren bor med mig och det har varit en jobbig omställning för dom med. Stackarn, jag avskyr att såra och göra mina djur oroliga jag mår så dåligt av det. Men det går åt rätt håll i alla fall. Mest orolig är jag för min älskade My som inte vill äta. :( Mår dom dåligt mår jag ännu sämre.


Så vad gör jag nu då?? Kanske ni undrar?!

Jag träffade ju en ny kille ganska så snabbt trots att jag sa att jag skulle vara singel och bo själv ett tag.
Dock är det inget man bestämmer över tydligen så ja jag flyttade hem till honom Christian som han heter och här bor jag nu i Sjöbo sommarby med alla djuren i ett litet hus på 70 kvm.

Ni som kanske känner mej vet att jag är lite tokig i inredning och kan inte bo hur som helst så vardagsrummet ha vi gjort om helt och sen blir det dom andra rummen med. Kommer lägga ut bilder så småningom till er.

I alla fall trivs bra med Chrille han har fått stå ut med mycket med allt mitt "gammla" men jag hoppas det ska gå bra, bara huset blir lämnat i Lödde så kommer det väl kännas lite lättare för att sen gå vidare.

Ja hej och hå allt går fort och man lär sej så länge man lever sägs de ju.
Vad jag lärt mej är dels vem som va mina riktiga kompisar och det är värt mycket det.

Mycket snack har man fått höra om än de ena än de andra... visst sårar de att höra. Hur jag kunnat träffa någon ny så fort det är för dåligt osv osv. 
Ja man kan inte vara värd något i allas ögon och så är det väl. Men jag vet att där jag är värd något är jag värd mycket och det är jag glad för.

Fortfarande har jag en lång väg kvar att repa mig, samtidigt som vissa dagar känns oändliga jobbiga och fruktansvärda finns det dagar som jag njuter till fullo. Det har varit en lång väg och ännu är den inte slut försen jag känner mej redo att påbörja nästa resa fullt ut.

Det va allt för mej idag, skönt att skriva av sej lite och det finns ännu en sak att berätta som är UNDERBART
men det tar jag en annan gång!


Hej så länge!

ojojoj tiden rusar och nu är det 2011 helt plötsligt.
Förra året va ett underbart år samtidigt som det slutade väldigt.... ja vad ska man kalla de, Oväntat kanske?

Det här med bloggen har jag inte haft någon större lust med och dels därför att jag inte velat ha en massa
läsare som jag inte vill dela mitt liv med så då blev det såhär.

Jag har väl saknat det vissa dagar som denna tex. men oftast har det varit väldigt skönt och jag har faktist inte tänkt på det speciellt mycket heller.

Men jag har bestämt mig nu för att sätta lösenord på bloggen.
Ni får gärna fråga efter efter de men jag kommer bara lämna ut de till dom jag VILL.
Hoppas ni förstår!

Nu ska jag duscha sen ska jag köra ut till min älskade Kobbi och ge honom lite mat och kärlek.

Hörs när vi hörs!
Tjingeling!

Har inte bloggat på ett tag men vårt internett här hemma fungerar bara precis när det själv vill, sådär lagom irriterande. Nåväl, i Fredags ringde dom fårn jobb och frågade om jag kunde komma in och jobba natten hela helgen för där va en personal som va sjuk.
JA TACK! Bra med pengar och det behövs alltid!

Så idag har jag sovit hela dagen och nu ska jag fixa lite mat sen blir det till att köra och jobba i natt igen.
Lite drygt är att man ska STÄLLA TILLBAKA KLOCKAN i natt vilket innebär EM TIMME LÄNGRE i natt, och det är rätt så segt för man är trött efter 10 timmar på natten och nu blir det i stället 11.
Men jag ska inte klaga! ;)

Just nu längtar jag till TISDAG för då ska jag, Dessan, Sofia & hennes kille åka till ULLARED! ;)

Nu ska jag ut i köket och passa maten.


Höres!
Pusselipusspuss!

NYTT JOBB SÖKES!!!!!!!

Då har jag mockat hagen, duschat och nu ska jag till JOBB!
Kunde haft roligare men men det får väl gå detta med..... ;)

Så då säger jag...

PUSS PUSS